Happy.

När jag var mindre ville jag ha en kanin. Eller ett husdjur i vilket fall. Mamma tänkte att om jag skulle få passa andras djur lite då och då så skulle det bota min kärlek till små ulliga djur. Sagt och gjort. Jag passade en kompis kanin en vecka men inte blev jag botas för det. Snarare ännu mer förälskad i det söta lilla djuret. Jag var förkrossad när kaninen var tvungen att lämnas tillbaka. Jag lovade sedan att jag skulle göra vad som helst för en kanin. Betala allt och så. Tillslut fick jag ändå köpa en.

Happy heter kaninen jag har. Jag har haft honom i fem år nu och han är fortfarande söt. Synd bara att jag inte är lika djurkär längre. Det är väl sånt föräldrar vet troligen kommer hända. Happy är i alla fall lika pigg som om han vore bara ett år. Han har inte blivit lugnare med åren utan snarare ännu me rlivlig och social. Gullig är han. Och brun.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0