Klister.

Nu sitter jag i klistret. Eller inte just för tillfället men när jag tränar gör jag det. Överallt är det klister. Kletigt klister som klibbar. Och förstör. I alla fall för oss badmintonspelare. Alla dörrhandtag är inkletade med det likt en bikupa med honung eller något sådant. Överallt!! Jag kan inte sluta förundras vad nu handbollsspelarna ska ha sitt klister till. Vi sitter ju i klistret allihop till följd av det, det är överallt och ett i-landsproblem är det dessutom. Vi försöker spela och springa men stannar på halva vägen för att vi måste springa tillbaka och hämta skon som nyss gled av för att den fastnade på en alldeles särskilt kladdig fläck.
   Och stackars handbollspelarna sedan! De får alla våra förbannade fjädrar som ligger utspridda i hela hallen, fjädrar som lossnat från sina små hem på bollarna. Fjädrarna fastnar sedan på de stackars handbollspelarnas händer eftersom bollarna är så kletiga. Jobbigt värre.

Badminton plus hanboll är inte lika med sant. Jag undrar varför en inomhusplan för fotboll byggdes. Där finns bara konstgräs så den är inte särskilt flexibel. Varför inte gjort en allmän anläggning för allt möjligt istället? Det är inte direkt det lättaste att få halltider som ska passa alla och varenda klubb i Ulricehamn. Två hallar. En med klister, en som är som en jäkla ishall. Där glider man två meter extra när man ska ta några rejäla kliv mot bollen. Lyckat.

Som sagt ett i-landsproblem. Någon som känner igen sig? Jag vill ju träna för det är kul! Dessutom ska det vara lättare än vad det är nu tycker jag. Även om det går såklart. Men ändå.. Förlåt förresten alla handbollspelare därute. Inget personligt. Jag gillar bara inte klistret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0